„Jävligt märklig man, min vän Jan.“

Peter Pohls (*1940) debutroman Janne, min vän (1985) är en djupgående berättelse där författaren blickar tillbaka på tiden när han själv växte upp: Det är 1950-talets Stockholm som Pohls retrospektiva roman om Krille Katalog och hans vän Janne utspelar sig i. Trots att boken marknadsförts som ungdomsroman är den en intressant lektyr även för vuxna, inte minst för den som är intresserad av språk.

Detta är nämligen anpassat till ungdomars uttryckssätt under 50-talet och försett med både slangord och facktermer. Pohl var i den nya utgåvan från 2005 till och med tvungen att tillägga en ordlista i slutet av boken så att man nu enkelt kan slå upp vissa ord man inte förstår. Även den komplexa berättartekniken där olika tids- och handlingsnivåer är sammanvävda bidrar till att man inte har så lätt att finna sig tillrätta i denna sorgliga men ändå så underbara berättelse.

När Janne den 31 augusti 1954 – klockan är precis 18.32 – rullar in i Krilles liv möts två helt olika världar. Sammanträffandet med Janne med det vita flinet kommer att vända hela Krilles välordnade liv upp och ner. Ingenting kommer därefter att vara som förr.

Men vi ska ta det från början eller – snarare sagt – från slutet. För boken börjar med slutet, med att snuten lyfter ut en cykel som inte kan vara någon annans än Jannes. Eftersom Janne aldrig skulle lämna sin älskade cykel, anar läsaren redan då att något förskräckligt måste ha hänt. Det gör också Krille som försöker hitta ett rimligt svar på varför man hittat Jannes cykel utan dess ägare på.

Pö om pö får man utifrån Krilles perspektiv veta hur hela den där historien gick till, vilken mästare Janne var på cykel – ”förkrossande fenomenal” – han som samtidigt inte förstod sig alls på bollspel. En dag kunde han sitta hemma hos Krille och glad som ett litet barn skära Raketostskivor, en efter en. Nästa dag kunde han plötsligt vara försvunnen och inte dyka upp förrän två månader senare. Vem är den där märkliga killen egentligen och vad håller han på med?

Små pusselbitar faller långsamt på plats medan Krille berättar för snuten vad han tror sig veta om Janne. Så småningom måste han dock erkänna att det egentligen inte är så hemskt mycket fakta som han kan berätta om – inget efternamn, ingen adress, inget telefonnummer. Inte ens Krilles annars så pålitliga kartotek kan hjälpa honom vidare i denna allvarliga angelägenhet. Läsaren får därför fundera själv och kanske anar man mycket tidigare än Krille vad Jannes stora hemlighet är. För det finns faktiskt många ledtrådar om man tittar noggrant.

Författaren leker med de traditionella könsrollerna när han låter Janne se ut som Pippi Långstrump och samtidigt vara modig och skicklig som bara ̕en riktig karl̕ kan vara. Vem är han egentligen bakom masken? I likhet med Pippi verkar Janne inte ha några föräldrar men i motsats till henne förkroppsligar han inte det eviga barnet. Tvärtom: han verkar inte ha någon barndom alls. Snarare suddas gränserna mellan barndom och vuxenliv ut. Han är varken det ena eller det andra. Janne har – som han själv säger – ingen ålder och han firar inte sin födelsedag. Ibland kan han uppträda hur barnsligt som helst bara för att i nästa sekund snacka som en gammal och vis man så att alla andra i gänget känner sig fjantiga.

Så svårt som man har att komma in i boken, så svårt har man dock också att släppa loss den igen. Lite hjälplös känner man sig efter läsningen. Varför kan Janne inte bara berätta om det hemska? Hur skulle man själv reagerar om man skulle träffa ett barn som Janne? En läsvärd bok som kanske måste läsas om för att förstås lite bättre.

Pohl, Peter: Janne, min vän. Stockholm: Almqvist & Wiksell (AWE/Gebers) 1985.

About author View all posts

Julia

Julia

Mag den sanften Klang des Nordens und weite skandinavische Landschaften. Fühlt sich besonders zu Hause in der schwedischen Sprache und begeistert sich für schwedische Literatur und Folkmusik. Unternimmt liebend gerne Reisen – nicht nur in Richtung nordische Gefilde – und freut sich immer über inspirierende Begegnungen und Einblicke in fremde Kulturen und Bräuche.