Jämställdhet i Norden – Hur jämställda är de nordiska länderna verkligen?

Euer Balitic Cultures Adventskalender – Türchen 19

I Europa, framför allt i Tyskland, anses de nordiska länderna vara en god förebild i fråga om jämställdhet mellan män och kvinnor. När man betraktar olika statistiker och undersökningar får man veta att Danmark, Norge, Sverige, Island och Finland faktiskt placerar sig på toppen i FNs rankning över världens mest jämställda länder. Anledningen ligger i ländernas politik. Denna politik strävar efter att uppnå fullständig jämställdhet mellan kvinnor och män både i hem och arbetsliv genom att skapa förutsättningar så att både män och kvinnor kan definiera sig som självständiga, oberoende aktörer i samhället. Men hur ser realiteten ut idag? Hur jämställda är kvinnor och män i de nordiska länderna verkligen?

Foto: Alexas_Fotos via pixabay

När det handlar om jämställdhet i Norden går det inte att bortse från välfärdsstaternas historia utan det behövs att betrakta jämställdhet och välfärdsstaternas politik i samband med varandra. Redan tidigt under 1940-talet fanns det i Norden politiska målsättningar för att rekrytera fler kvinnor som arbetskraft inom olika yrken. Ett relativt stort antal gifta kvinnor och kvinnor med barn kom in på arbetsmarknaden och antalet ökade stadigt speciellt från och med 1970-talet. Ökningen främjades genom välfärdsstaternas socialdemokratisk politik vilken bland annat kännetecknades av en familjvänlig lagstiftning, en offentlig finansierad barnomsorg, särbeskattning, föräldraförsäkring och en hög kvinnoandel i parlamentet.

I år 2012 var det i Norge 76,8 procent av alla kvinnor mellan 20 och 66 år som hadde ett jobb, vilket bara är 6,1 procent lägre än antalet förvärsarbetande män i samma ålder. I dessa sammanhang kan Norge enligt Nordisk Statistik Årsbok ses som repräsentant för alla nordiska länder. Visserligen är det svårt att mäta jämställdhet eller ojämställdhet, dock finns det vissa ytterligare indikatorer som visar könsuppdelningar inom olika områden och därmed kan ses som hänvisningar till hur jämställd ett samhälle är. Det är nog sant att fler kvinnor i Norden har tagit möjligheten att komma in på arbetsmarknaden, vilket t.ex. understödjats genom att nio av tio barn mellan ett och fem år i Norge skötas i förskolor och daghem, men ändå är det fortfarande framför allt män som sitter på höga positioner i både näringslivet och samhället, löneskillnaderna mellan män och kvinnor kvarstår och arbetsmarknaden är fortfarande könssegregerad.

I Norge kallas denna motsatsen att Norge å ena sidan är ett av länderna som bjuder de bästa livsvillkoren för kvinnor och män och å andra sidan har en väldigt könssegregerad arbetsmarknad ”det norske likestillningsparadokset”. Den könssegregerade arbetsmarknaden kännetecknas av en horisontal dimension som visar att kvinnor snarare jobbar i traditionellt och stereotypt kvinnliga områden som t.ex. omsorg och undervisning, medan många män jobbar inom teknik och naturvetenskap och en vertikal dimension som visar att det är fortfarande övervägande män som har ledande positioner, även om antalet kvinnor har ökat under tidens lopp. Kyrkorna i Sverige, Norge och Island har kvinnor som ledande biskopar och är därmed en god förebild för rekryteringen av kvinnor till höga positioner. Det är viktigt att få in fler kvinnor i jobb inom den privata sektorn och i ledarpositioner såsom att få in fler män i jobb inom den offentiga sektorn för att uppnå en jämn könsfördelning i alla arbets- och livsområden.

Foto: aitoff via pixabay

För att uppnå jämställdhet är det därutöver ofrånkomligt att män och kvinnor får samma lön för likvärdigt arbete. Det gäller fortfarande inte överallt som standard i Norden och lönegapet mellan kvinnor och män kvarstår. Medan kvinnor i Norge tjänade i 2012 i genomsnitt 13,5 procent mindre än män , utgjorde löne-klyftan i Island i 2013 19,9 Procent. Även i Sverige och Danmark tjänade kvinnor i 2008 generellt ungefär 17 procent mindre än män, vilket visar att åtgärder för att förbättra kvinnors lönesituation är nödvändiga.

När man blir med barn i Norden har man som mor eller far rätt till att stanna en lång tid hemma med det nyfödda barnet, samtidigt som man får fullständig lönekompensation. Den så kallade föräldraledigheten kan uppdelas mellan mamman och pappan och blir allt mer kvoterat genom politiken såsom till exempel i Island, där en tredjedel av ledigheten bara kan tas ut av pappan. Medan föräldraledigheten i Sverige och Danmark motsvarar ett år, har föräldrar i Island rätt till nio månader och i Finland funderar man på att införa en 18 månaders ledighetsmodel. Men fortfarande är det kvinnor som tar ut 70 till 90 procent av ledigheten i Norden. Därför är det viktigt att föräldraledigheten kvoteras och att motivera män att ta ut pappadagar, så att mamman och pappan har möjlighet att tillbringa samma tid med barnet utan att får nackdelar i arbetslivet. Därigenom knytas föräldraskap och barnskötning inte bara till kvinnor uttan också till män, vilket har till följd att diskrimineringen av kvinnor på arbetsmarknaden minskar och en jämn ansvarsfördelning mellan mamman och pappan främjas.

Foto: geralt via pixabay

Vid betraktelsen av olika statistiker påfaller även att det fortfarande är många kvinnor som jobba deltid. En möjlig förklaring till detta kan vara att möjligheterna för kvinnor för att kombinera jobb och karriär ännu inte är tillräckligt bra och att kvinnor fortfarande gör större insatser vad gäller hushåll och barnskötning än män. Man ska inte kunna uppnå fullständig jämställdhet fram till dess män är på samma sätt och med samma självklarhet involverade i hushålls- och familjarbete som kvinnor. Som visat gäller de nordiska länderna som förebild för många andra länder i världen i fråga om jämställdhet, men löneskillnader, den segregerade arbetsmarknaden, bristen av kvinnor som sitter på höga positioner och bristen av män som tar ut pappadagar bidrar fortfarande till ojämställdhet mellan könen både i arbetslivet och samhället. Att sträva efter fullständig jämställdhet handlar på stort sätt om att utmana det som vi tar för givit och att undkomma den traderade arbetsdelningen mellan kvinnor och män, samt gamla stereotyper.

Både kvinnor och män bör ha samma möjlighet att forma samhället och sina egna liv samt bör ha samma rättigheter och plikter, för att säkerställa att både mäns och kvinnors intressen, ideér och styrkor blir representerade inom alla livsområden. För att uppnå det behövs fortfarande stora åtgärder, men de nordiska länderna verkar vara på god väg.

About author View all posts

David

David

Begeistert sich von A wie Astrid Lindgren bis Z wie Zlatan Ibrahimovic für alles, was sich in der schwedischen Gesellschaft abspielt. Mag die nordische Peripherie, genauso wie das kosmopolitische Stockholm und hat ansonsten ein Faible für skandinavische Kinderliteratur, Esskultur und für’s Fotografieren.
Studiert im Master Kultur-Interkulturalität-Literatur und träumt vom Leben in Schweden.